Martin och Nina

Igår var det dags för Martin Hederos tredje konsert som husockupant på Uppsala konsert och kongress. Totalt får han ockupera huset fem gånger och det blir alltså fem konserter där han får i princip fria händer. Till sin tredje konsert valde han att samarbete med The Cardigans sångerskan Nina Persson och Linnékvintetten.

http://www.ukk.se/konserter/kalendarium/2017/martin-hederos-och-nina-persson/ 

Jag ska erkänna att jag inte hade särskilt bra koll på Nina Persson i förväg. The Cardigans har jag förstås hört talas om men inte lyssnat på. Antagligen har jag hört flera av deras låtar på någons radio, men den musiken har jag aldrig aktivt lyssnat på. Så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag har dock fallit för Martin Hederos och hans stil. Linnékvintetten har jag sjungit ihop med flera gånger, men jag anade att det inte var de sakrala klangerna de skulle plocka fram tillammans med Hederos & Persson.

Scenen var enkel men med flera stationer. Marin är flerkonstnär och varierar i regel mellan olika ljud och instrument. Den här gången flygeln, keyboards, tramporgel och viol+”orgelpedaler”.

Musiken var någonstans i fältet amerikansk folkjazz, jazzpop, Cardiganslåtar. Jag blev helt hänförd av samspelet mellan Martins skickliga, känsliga pianospel och Ninas hesa jazzröst som hade ett härligt omfång. Det som framträdde kanske mest tydligt i deras samspel var nerven de båda har, de späda, känslomässiga men säkra frassluten framför allt, både på pianot och i Ninas röst. Det var helt magiskt!

Linnékvintetten kom in efter några låtar och kompade lika finstämt, inga bräkiga brasstoner utan varma, härliga toner som blandade sig förvånansvärt fint in i den finstämda musiken.

I repertoaren kände jag bara igen 3 låtar, Love me av The Cardigans (svårt att undvika att ha hört den tidigare), Vindarna sucka ut i skogarna som Monica Zetterlund sjungit och huvudtemat från Polanskis film Rosmary’s baby. Övriga låtar var jazziga varianter av Cardiganslåtar samt diverse favoritlåtar till Martin och Nina. Karaktären av låtarna var väldigt lika, sannolikt beroende på det uttryck de två hade hittat tillsammans, men det var ingalunda slätstruket eller monotont. Jag väntades spänt efter nästa låt så fort vi nådde slutet av den föregående.

Sammanfattningsvis var det en kväll som inte handlade om nya uttryck, nya konstnärliga former (som Martins konsert nummer 2 tydligen var), utan en ren musikglädje där två otroligt skickliga musiker hittade varandra och fick en varm och härlig bakgrund av Uppsalas skickligaste blåsare.

/Sigurdur

P.s. Martin Hederos nästa konsert, den fjärde av fem, är 28 oktober tillsammans med Lena Willemark och Mats Berglund. Konserten kommer förstås att handla om folkmusik och finns i sammanhanget av årets största spelmansfest, Oktoberstämman!

http://www.ukk.se/konserter/kalendarium/2017/martin-hederos-lena-willemark-och-mats-berglund-28-oktober/ 

/Ds

Annonser

Om sigurhaf

Islänning, exeget, minoritetsaktivist, miljöpartist, körsångare och språkälskare.
Det här inlägget postades i Musik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s