Rogue one

Ikväll såg jag den nyaste Star Wars filmen. Jag hade inte väntat på den så helt plötsligt så var den bara där på bio. Vissa filmer ser man bara, oavsett om man läst om den eller inte, och Star Wars filmerna är i den kategorin oavsett kvalité.

img_0046

Redo för att se Star Wars, film nummer 8!

Jag är nöjd. Jag njöt av filmen som den var plus att jag fick min nostalgidos från tidigare filmer (de tre första filmerna (de riktiga)).

Efter att biografens salongmästare Simon hade peppat åskådarna, som ett förband kan man säga, med lite hejarop och quizer, samt sorgsamt informerat oss om Carry Fischers bortgång började filmen på sedvanligt sätt med rätt typsnitt och allt. Men först måste jag säga att det blev en avtändning för mig i första scenen. Här kommer man och förväntar sig att få se en galax, långt, långt borta – och var börjar filmen? Jo hemma i min bakgård. Många tycker säkert att Islands mörka sandar är häftiga rymdlandskap, men för mig var reaktionen ”kul, Island!” men med det försvann också känslan av att vara borta i en fantasigalax.

Däremot var det väldigt vackra och fantasiäggande vyer i Petraland, t.ex. på Jedha, där de har placerat en stad uppe på ett berg i öknen och en Empirisk stjärnförstörare har parkerat rakt ovanför. Riktigt mäktigt!

Jag noterade att man hållit i flera Star Wars traditioner. Mycket av de smutsiga, rostiga, bastanta känns igen i de allra flesta scenerna. Handlingen: någon ska trycka på on/off knappen för att rädda dagen (och galaxen) och en halvtimmeslång scen handlar om att komma dit. Och de är noga med att bara ha en kvinna i huvudroll/större biroll.

Det hör också till att ha en buffo karaktär. Jag blev väldigt glad att det inte blev en till gullig/fånig figur i stil med Jarjar Binks/BB8/R2D2/C3PO/Evoker. Rogue one:s buffo var istället K2. Jag älskade denna roboten, med den perfekt cyniska attityden som gör den samtidigt till väldigt rolig, intelligent och ogullig, utan att det går så långt som att man tycker illa om den.

Men det fanns också nyheter! Folk dog! (oops, spoiler alert…)

Alltså det dör ju massor i alla filmerna, men inte ”folk”. Såna man tycker om. Jag gillar att man dödar av hjältar i större roller, det blir mer realistiskt och man litar på att spänningen som byggs upp inte bara är ett spel för gallerierna (ok, nu är det en spelfilm… men du fattar säkert vad jag menar). Vi snackar inte GoT-dödande, men det kändes stort för Star Wars!

Sammanfattningsvis: trots en tunn och enkel handling och vissa störande element: en väldigt sevärd film!

P.s. Grand muff Tarkin!!! Såg äkta ut! Kul

P.p.s. Forest Whitaker var bra!

P.p.p.s. Leia – oh, nej! Plastig!

Annonser

Om sigurhaf

Islänning, exeget, minoritetsaktivist, miljöpartist, körsångare och språkälskare.
Det här inlägget postades i Film, Sci-fi. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Rogue one

  1. Kul att den var såpass bra, många som har väntat….dok inte jag 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s