Kontrast 2012

Förra helgen gästade jag en sci-fi och fantasy kongress, swecon. Kongressen är en årlig event och årets evenemang går under namnet Kontrast 2012.

Även om jag kan lätt identifiera mig med fantasy och sci-fi kulturen var det är min första kongress av detta slag. Jag kunde lätt glömma mig i att bara lovorda kongressen och arrangörerna, men här vill jag fokusera på innehållet.

Kongressen innehöll paneldebatter, intervjuer och föreläsningar. Gemensamt med alla dessa är att publiken får utrymme att interagera, vilket gör det hela mer levande, intressant och tar ibland oväntade vändningar.

Själv är jag forskare innerst inne och därför gillar jag även starkt forskningsrelaterade element, som till exempel Jerry Määttäs analys av katastroftemat och Emil Hjörvar Petersens typologisering av hur nordiska mytologiska teman används i fantastiklitteratur och -film. Även fantasyforskaren Stefan Ekmans utmärkta föreläsning med rubriken Fantasylitteraturens gränstrakter väckte många tankar hos mig.

Stefan började med att nämna några grundelement som han såg som förutsättningar för att vi kan börja prata om fantasy. Fritt från minnet (jag tog inga anteckningar…) så handlade det om att vi har att göra med något som går utanför det vi kan förklara inom vår världsbilds normer, alltså något övernaturligt. Det handlar också om ett kontrakt mellan författare och läsare att vi nu rör oss just i detta område och en sådan genre.

Med det sagt noterade Stefan att många tar upp frågan om inte Bibeln och liknande religiösa skrifter inte också kan betraktas som fantasy, eftersom vi i många Bibelns böcker har att göra med övernaturliga saker och sådant som är bortom mångas världsbild. Men Stefan menar att så är det inte. Bibeln är inte skriven skriven som fantasy utan har som syfte att förmedla en sorts sanning, något som många läsare också gör. Därmed finns inte detta kontrakt mellan författare och läsare.

Många frågor väcktes inom mig här, till exempel om det verkligen är författarintentionen som ska styra här? Och hur är det med till exempel de grekiska mytologierna? Var går gränsen mellan myt och fantasy?

En annan forskare, roligt nog en gammaltestamentlig exeget, Ola Wikander, talade i ett annat sammanhang om ”prefantastik”, alltså just dessa myter och legender, från Indien, Mesopotamien, Israel, Grekland och så vidare. Utan att gå in på genrefrågan i detalj, lät det på honom om som det helt klart handlar om dåtidens fantastik.

Här vill jag tillägga, och tror att han skulle hålla med mig, att även om dessa historier inte nödvändigtvis ansågs vara sanna i vår tids trånga sanningsbegrepp, så har de spelat en betydligt större roll i kulturen än vår nutida fantastiklitteratur (kanske med undantag av Tolkien :)). Dessa gamla historier var i större grad ett sätt att förklara och problematisera olika livsfrågor och andra viktiga (eller mindre viktiga) frågor. Idag har vi så mycket fler sätt att göra detta.

Kontrast slog någon sorts deltagarrekord i Sverige utanför Stockholm med över 450 deltagare! Ett stort tack till er som gjorde kongressen möjlig och som såg till att den blev så fantastiskt intressant och rolig!